"Du är väl inte blyg?"

Jag har dragit mig för att skriva om det här, för att jag inte vill skylta med vad jag har gått igenom eller bringa åska in i ett forum som jag försöker hålla humöret uppe på.

Men jag lovade mig själv att skriva om det när jag har lagt lite tid emellan och jag tror att det behövs att fler skriver om liknande erfarenheter för att få människor att förstå att det här drabbar kvinnor i olika åldrar och samhällsgrupper. 

Jag vill även triggervarna för att detta inlägg. Det kommer förmodligen fler om jag orkar. 

Det jag ska tala om är när jag sökte ny bostad efter uppbrottet i mars.

 

Efter ha sökt igenom olika hyresrättssidor och förmedlare insåg jag ganska snabbt att allt inte ligger ute och om jag ville ha någon bostad fort så var jag tvungen att lägga upp en egen annons. Plus det blev enklare att jaga bostad när jag fick förfrågningar till mig än att jag skulle ägna all min lediga tid till det efter jobbet (bara livet just då var pärs nog).

Så, efter ungefär en vecka efter ha blivit dumpad så la jag upp en annons om att jag sökte ny bostad, vad jag sökte efter, att jag hade katter och en stadig ekonomi. Och så en bild på mig själv så klart. Jag gjorde även som så att numret på blocket inte var min riktiga nummer (en inställning som blocket erbjuder - thumps up!).

Efter någon dag så fick jag några erbjudande, en del för stora, en del för små, en del för korta och en del för långt bort. Det som utmärkte sig mest var när jag satt på jobbet och blev uppringd runt 10.00 av ett okänt nummer (det stod bara "Okänt" när personen ringde). I och med att jag använder min privata telefon som arbetstelefon så svarade jag.

Han som ringde (glömde bort hans namn lika fort som han sa det) hade en lägenhet att erbjuda i centrum, det lät bra när han presenterade själva lägenheten men meningen efter det fick mig att börja ana oråd. Han ville främst hyra ut lägenheten till någon som arbetade för honom och frågade mig på så vis huruvida jag var blyg eller inte. Jag påpekade fint för honom att jag redan har ett heltidsjobb som jag trivs med och bara var ute efter någonstans att bo. Mannen i luren verkade inte förstå (eller ville förstå för den delen) utan fortsatte att upprepa att "ja, jag vill främst hyra ut lägenheten till någon som arbetar för mig. Känner du att du är oblyg av dig? (paus). Återigen så påpekade jag att nej, jag var inte ute efter ett till jobb och var bara ute efter någonstans att bo.

Här började jag undra "va fan är det här för jävla snubbe" och "så det ÄR SÅ HÄR är att söka bostad som kvinna i Uppsala" och någonstans mitt i någon mening kom gamla Stephie tillbaka (den där orädda tjejen som gillar att undersöka och jävlas tillbaka), så  jag tänkte; "vafan, låt oss se vad som händer om jag svarar "nej" på frågan om jag är oblyg av mig". 

 

Det skulle jag inte ha gjort.

 

"Lägenhets-intervjun" ("jobb-intervjun") gick ut på att han frågade mig om det var okey att han arbetar med s.k homepartys med sexlexsaker  och att han använder lägenheten till bland annat lager och har på så vis sådant hemma. Han behövde någon som kan prata fritt om sex och sånt och som skulle kunna arbeta för honom. Därefter så började han fråga om mina sexuella preferenser, om jag hade pojkvän, om jag hade fått någon kuk på sistonde, om min pojkvän kunde tillfredställa mig, vilket fick mig att inte bara bli arg, utan även väldigt ledsen då jag nyligen blivit lämnad och kände att mitt vanliga skydd inte omgav mig längre. Dessutom så hade han inte saken med att göra, oavsett om jag är oblyg eller inte. (och den som säger att jag satte mig i den här positionen själv, har rätt på det viset att jag svarade på hans första fråga, vilket fick honom att ställa de andra frågorna, som jag obekvämt inte svarade på. Han drog för övrigt också sexuella skämt och gjorde inviter, som att testa mig och var min gräns drogs. Hade jag varit i en annan sinnestämning så hade jag kanske tyckt att det hade varit lika roligt att jävlas tillbaka men jag orkade inte, ville inte.Jag hade nyligen fått reda på att det kunde ligga mer bakom uppbrottet mellan mig och G, så mitt skydd var tunnare än vanligt. Plus, det är aldrig okey att ställa sådana frågor till en främling.)

Så till sist, efter en miljon frågor (utan att jag lämnade några direkta svar) så sa jag till sist att detta gjorde mig sjukt obekväm och att jag inte var intresserad av varken hans lägenhet, hans jobb eller hans kuk. Byebye.

 

Det otäcka med den här snubben var att han inte slutade ringa mig. I tre dagar ringde han ca 5 gånger om dagen. Under denna tid så kontaktade jag Blocket och bad dem hjälpa mig, då jag är ensam om att heta som jag gör och för att jag inte vågade gå hem längre. Vad vet vi vad en person som ringer en okänd människa 5 gånger kan göra mot en person som inte svarar dessa 5 gånger?

Och hur visste jag att det var han som ringde? Jo, jag svarade första gången nästa okänt nummer ringde och jag hörde direkt att det var han och la på igen.

Blocket? Dem hjälpte mig direkt och bytte mitt nummer samt tog bort mitt efternamn på sidan. Thumps up!

 

Snubbe nummer två skickade ett mejl som jag läste snabbt igenom. Det lät bra, lägenheten låg centralt och hyran var okey. När jag hade skickat mitt svar nummer 1 på datorn så gick jag in på min mobil för att läsa mejlet igen där och upptäckte något helt fantastiskt;

 

 
 

 

Well, sir. No.

När jag såg bilden så ville jag kräkas. Kräkas på män (för jag då hade börjat få bekräftat att den jag trodde var min bästa vän hade svikit mig så grundlig att jag fortfarande känner för att slå in hans huvud varje gång jag tänker på honom. Istället räknar jag till 10 och tänker på annat. Han är inte värd ens min tankekraft.) som inte förstår sin position och vilken rädsla de kan framkalla. Jag kollar fortfarande efter mig när jag går in genom min nya port och ser till att ingen går efter mig. Jag har även fått svårare att ta mig hem själv. Därför jag är rädd. Hur jävla befängt är inte det?

 

Och snoppkillen? Han fick ett fint svar tillbaka att nej, jag var inte längre intresserad och att han kunde köra upp den där penisbilden någonstans. Då fick jag ett lycka till tillbaka. well thank you.

 

Efter detta så var jag nedstämd, ledsen och hade verkligen ingen lust att göra något. Som tur var så hade jag ett jobb som jag var tvungen att ta mig till (men där jag grät på toaletten när känslorna fick ta för mycket plats), och kort där efter kontaktade en tjej mig och ville erbjuda mig ett rum i hennes lägenhet. Hon kanske inte vet om det, men hon hjälpte mig att resa mig upp i en tid då jag hade börjat förlora hoppet om att hitta någonstans att bo. Plus hon har fallit som en fura för mina katter och de för henne. Jag har även fantastiska vänner som ställer upp.

All is good.

 

Det här är för jävligt att det händer och jag blir lika ledsen varje gång som jag hör eller läser att någon där ute har blivit utsatt för samma skit som jag har. Att det finns män därute som ser det som sin hobby att kontakta kvinnor som letar lägenhet och göra dem mer utsatta än vad de redan är. De måste förstå sin position i det patrikala samhället och vilken makt de har över andra människors psyke och välbefinnande.

Jag blir så arg därför att jag har varit så förskonad från det tidigare och när jag känner mig som mest utsatt och känslig, får reda på att det går att gräva djupare i såren och känna sig mer osäker och utsatt.

Jag känner mig inte längre säker i min stad, inte ens på dagen. Är jag ensam så vaggas jag in i en falsk trygghet under dagen som försvinner när solen går ner.

Men.  

Tillsammans kan vi påpeka att detta beteende inte är okey. Du kan göra det i kafferummet, på rasten, på lektionerna, i mejkonversationerna. Tillsammans kan vi skapa en bättre plats för våra medmänniskor genom att tillsammans ändra människors synsätt. Allt är inte sex och jag är trött på att bli behandlad som ett sexobjekt. Eller att en medsyster blir det.

Tillsammans kan vi göra det bättre för tonårstjejerna som växer upp i tron att de måste bjuda till, att de måste sminka upp sig, att de inte duger, att de måste bli smalare, ha större bröst och rumpa.

Tillsammans kan vi göra det bättre för tonårskillarna som växer upp osäkra, där kvinnor framställs som sexobjekt, där de får höra att de inte duger, och sluta systematiskt titta bort när en man fäller en sexistisk kommentar.

 För det är inte okey. Det är aldrig okey. 


  0 kommentarer på ""Du är väl inte blyg?""


Skriv en trudelutt här :):

Namn:
Kom ihåg mig?
E-post:

Bloggadress:

Kommentarer:

 photo 78add885-675c-40fd-992d-c2e2b0a9c8b2_zpsb756dd9c.jpg

Dreams About Jane Doe

Follow on Bloglovin


Kontakt/sponsorer:
  • stephiethurow@gmail.com





    Design laget av Julie Viktoria