Monster

 
Vill först påpeka att jag inte skriver det här för få sympatier, utan mer för att lyfta upp och visa att även de som ni tror är grymma, kreativa eller bara allmänt duktiga (har hört er säga de orden till mig ibland yes) - lever med hjärnmonster. Jag vill även skapa en föreståelse att jag ibland inte minns allt. Så ta det lugnt när jag svarar fel. Samt varför jag gör vissa saker på vissa sätt (för att kunna minnas). Det tär på mig att visa upp den här sidan, jag vill ju vara som "alla andra", visa upp en sida där jag är fantastisk, underbar och helt amazing, men jag tänker att kanske finns det någon där ute som förstår, känner igen och kan känna en samhörighet och en känsla att hen inte är ensam med sitt monster. Jag finns här och jag vet att det finns fler. 
 
Ibland lider jag under otroliga ångestattacker. 
Har ett monster i huvudet som ibland känner att det är helt okey att påminna mig om min urusla existens när jag vaknar, när jag ska sova, när jag ska ta mig an något som jag vet att jag klarar av eller när jag har klarat av något men inte till den höga nivån som jag vill att det ska ligga på. Ibland blir jag väckt av att jag blir påmind att jag inte duger av hen. Jag känner också att jag har blivit stoppad av denna ångest så många gånger tidigare. 
Det kan ligga något i att jag har haft den här ångesten sen jag var liten och fick höra av min lärare att "Ja, Stephanie är duktig men om hon la till en liten högre växel så skulle hon nå de där högre betygen". Oh well. Det finns andra saker som är så mycket bättre än prestationsångest, att känna att en inte räcker till och att den tid som en har över när en kommer hem från skolan går till läxor och inte lek. Ibland har jag bara väldigt svårt att påminna mig om de bra sakerna (eller tro på vad folk säger till mig).
Jag har nu slutat att studera i snart ett halvår. Inte för att jag skulle säga att halvåret innan dess var att studera, jag försökte men föll platt. Jag tappade helt enkelt suget att ens försöka. Jag ville så gärna bli klar men något men mina förhoppningar grusades när jag inte kunde fokusera på mållinjen. Så jag backade och tänkte att jag borde göra något annat ett tag. Istället för att ha prestatons-och deadlineångest på universitetet. 
 
 
Jag har även lyckats med att få fler panikångestattacker, svårt att sova och jag gick in i väggen för något år sen (mer om det någon annan gång).
Idag mår jag bättre och har lyckats få tillbaka suget att läsa romaner (!). Jag har fortfarande lite svårt med att läsa morgontidningen men jag vet att det kommer.
Jag vet att min hjärna har en tendens att ibland komma ihåg saker som jag har läst, men oftast känner den att den lästa informationen är mindre viktig och dumpar den någonstans där det passar (yes. jag är glömsk. har även utarbetat system för att bli bättre. Som memoryspel, tragglande, dagböcker och post-its). Jag har även använt mig av de verktyg som jag har fått genom att gå och prata ut hos en teraput, se när det brakar åt ett vis håll och veta vad jag ska göra för att undvika gå ner mig alldeles för mycket. Och lära mig dagligen att säga ifrån, att det inte går, att jag inte hinner. 
 
Det är värst när monstret har malt på om att jag absolut inte duger till något och det jag gör är inte ens värt att betala för. Det är ju inte helt sant, jag vet det. Men ändå, likt förbannat så poppar tankarna som mest upp när jag ska använda mig av mina förvärvade kunskaper, speciellt när jag är nervös och jag kanske inte kommer på allt just i den stunden (bästa är när en kommer på efteråt vad en skulle ha gjort. Älskar de tillfällerna..). Jag kan även bli frustrerad på grund av att min hjärna inte väljer att minnas just då.. 
Jag har även börjat tappa ord och skriva fel. T.ex skriva förväxla med e istället för ä (så hemskt!). Och det har inte hänt tidigare. Ibland kommer jag inte ens på ordet på engelska utan måste beskriva vad ordet betyder och vad det är för bokstavskombination som jag är ute efter. 
 
Jag brukar skylla på kortslutning. Att jag inte minns just då. Men ja. 
Egentligen så borde mitt liv bestå av post-its som jag kan tapetsera väggen med, för att komma ihåg vad folk heter, för att komma ihåg att mitt monster är dum i huvudet och att jag är fantastisk (jag önskar bara att jag hade fler timmar än 24h per dygn så att jag hade kunnat göra mer). Men det skulle nog ha sett lite för konstigt ut. Föreställ dig den minen någon ny bekant skulle ha gjort (eller gammal för den delen) när hen kom hem till mig och såg mitt mindmapping mästerverk? 
 
Om något jag har lärt mig genom åren så är det att sätta igång direkt med saker som ska bli gjorda. Skriv ner mål, gör dem och skriv upp nya om du måste hinna med fler. Annars klappa dig själv på axeln och var nöjd. Det är mitt knep att slå prestationsångest på käften. Samt att ge mig ut och gå/jogga/springa i en timma. Minst. 
 
Jag ska bara lära mig att bli helt nöjd.
Måste lära mig att umgås med mina tankar när jag är själv och inte glida in i "Jag inte duger" träsket.
 
För jag är bra, jag är fantastisk. Duger som fan som jag är.
 
 
 

  0 kommentarer på "Monster"


Skriv en trudelutt här :):

Namn:
Kom ihåg mig?
E-post:

Bloggadress:

Kommentarer:

 photo 78add885-675c-40fd-992d-c2e2b0a9c8b2_zpsb756dd9c.jpg

Dreams About Jane Doe

Follow on Bloglovin


Kontakt/sponsorer:
  • stephiethurow@gmail.com





    Design laget av Julie Viktoria