Ang inga foton i bloggen.

Fick en fråga häromdan om varför jag inte la upp bilder på min blogg?
Ett svar är att jag inte känner att det är relevant för min blogg för tillfället. Jag har ingen lust till att lägga upp hur jag klär mig dag för dag för att försöka skapa någon slags modeblogg, för sånna finns det redan tusentals av.
Min idé är att skapa ett forum där jag kan ventilera mina tankar och frågor och om någon känner sig manad kan då försöka få mig att förstå frågan ur ett annat perspektiv eller få bukt med mina funderingar.
Men om jag någon dag vill visa en speciell bild eller känner att någon bild är relevant och tagen för detta sammanhang, då kommer jag att klura ut hur man lägger upp och helt enkelt, lägga upp bilden för allmän beskådan. Även det sägas att jag har en liten hobby med äldre kameror (har några minoltor jag fotar med, även andra finfina kameror :)) och om jag känner för at lägga upp någon av dessa bilder så gör jag det.

Men en fråga är varför ska jag lägga upp bilder? Är det för att göra bloggen mer läsduglig? Är det för att ungdomar inte är vana vid en massa text och tycker att det är tråkigt ? Men varför är text tråkig och bild roligt? Är det för att man säger att en bild säger mer än tusen ord eller är det för att vi är vana vid att tex läsa tidningen med minst en bild på var och varannan sida?

Jag kommer att lägga upp bilder när jag känner för det men tills dess får ni nöja er med en massa text :)

Do we rule the world?

En annan tanke som poppade upp under tiden jag läste.

Är det vi som styr landet? Genom att gå till val väljer vi de människor som vi tror är bäst lämpade för att föra fram våra åsikter, men vi kanske inte överrensstämmer med alla deras åsikter. Eller att de kan byta åsikter efter 1-2 år, när de sitter fyra av dem. De flesta som går till val gör det också genom att inte läsa på vilka personer de skulle vilja företrädde dem eller vilket parti som är bäst lämpat (enligt dem) att styra över Sverige.

Det finns hur många texter som helst som visar för och emot ett visst parti och hur många partibloggar som helst, och för den som inte orkar sätta sig in i detta väljer oftast parti genom magkänslan eller ”för att det låter bra” eller för att ens vänner ska göra det. Jag är lite rädd för hur det ska bli nu när det är dags för val igen, just för att det är så många som nu sympatiserar med vissa partier vars inriktning kanske har varit och kanske fortfarande är (dock lite snygg omskrivet) främlingsfientligt. Visst, jag kan tro att det finns problem, men det gäller för svenska ungdomar och vuxna idag också. Vi känner kanske en rotlöshet över att inte veta vart vi ska ta vägen eller veta vad vi ska göra ikväll, just för att flera fritidsgårdar stängs ner eller för att vuxna inte vet hur de ska tampas med just detta problem.

Det jag tycker är att oavsett vilket parti som kommer till makten, borde de satsa mer på alla ungdomar, ge dem hjälp att utveckla sina personliga intressen och lyssna på dem. Vi kanske är lite dåliga på att uttrycka oss så att vuxna förstår men en sak är säker, när ett område börjar göra uppror mot samhället genom att kasta sten eller sätta eld på saker, då är det något som är fel i detta område och detta borde ha förebyggs, genom att antingen lyssna på människorna som bor i detta område eller stad. Det går inte att köra över människor bara för att öka produktionen eller för att spara in mer pengar (för att sakta men säkert kunna höja era redan saftiga löner), så kommer frågan; varför sparar ni in pengar på sådant som känns mer viktigt som fritid eller aktiviteter för ungdomar? Och sen för att ta ett annat exempel, som nere i Helsingborg, där kommunen bestämde (utan folkets tycke) att flytta på ett känt landsmärke som är gamla färjestationen för att kunna bygga en ny, superfunktionellt kongresscenter bara för att läget vore idealiskt. Nej, bygg kongresscentret bredvid istället, istället för att flytta på något som är så pass känt för helsingborgarna och de människor som kan iland ifrån Danmark under andra världskriget.

Så hur ska du göra under valet? Ska du ägna sommaren åt att följa partierna eller ska du i september säga ”Opps...! Nu vet jag inte riktigt hur jag ska rösta”. Och innan du röstar – läs igenom vad det partiet står för som du vill rösta på innan du fattar ditt slutgiltiga beslut. Gör det annars enkelt för dig och rösta blankt om du inte finner någon som matchar dig, eller om du motsätter dig hela denna rörelse.

För vad är egentligen demokrati?

I dont wanna grow up!

Ja, jag gillar att skriva monster till inlägg. Live with it ^^.

 

I många dagar, månader och år har jag grubblat på frågan ”vad vill jag bli när jag blir stor”. Det känns som om jag tar ett beslut så försakar jag något annat, eller så kommer tanken om det verkligen är rätt för mig? Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor, har mest ett suddigt begrepp på att jag vill bli något inom den kreativa området. Men det finns hur mycket som helst där som intresserar mig men jag kan inte tyckas bestämma mig för något som jag vill satsa på och något som jag vill ha som hobby. Dels för att jag inte finner tid över nu när jag studerar till någon direkt hobby utan det blir mest strösaker som jag sysslar med på fritiden för att stilla något slags behov. Som att sticka en strumpa eller sy något eller göra något smycke som jag kanske kommer att använda (använder inte så mycket smycken i vardagen, knappt ens till fest – kanske borde börja göra det?). Jag måste se den praktiska funktionen i något som jag gör för att ens göra det, men om jag tvivlar på mina studier men ändå finner det så pass intressant att jag fortsätter, ska jag då fortsätta? Ska jag fortsätta ta studielån för något som jag tvivlar på eller som jag inte vet om jag kommer att ha någon användning för och vill jag verkligen doktorera och bli en akademiker? Visst, det hade varit kul men tänk om jag inte får någon användning för det i framtiden?

För vad vill jag jobba med och vart vill jag bo? Vill jag lära mig något språk utifall att jag skulle flytta utomlands? Vill jag lära mig att sy bättre om jag skulle vilja ta något yrke som sömmerska? För vad vill jag göra? Hur identifierar jag mig som människa och vad passar jag bäst till?

Jag kommer ihåg när jag var liten att vi skulle skriva ”om tio år befinner jag mig här”. Men jag kunde aldrig komma på något då heller, då jag inte visste eller kunde föreställa mig hur min framtid skulle bli. Ibland ljög jag och skrev att jag skulle vara gift, ha 2 barn och ett fint hus och ett yrke jag tyckte var intressant. Men inget mer specificerande än så. Ibland skrev jag, när jag inte kom på något ordentligt att ”den enda jag hoppas på är att jag ska bli lycklig, vart jag än befinner mig i livet”. Och lycklig är vad jag vill bli, men hur ska jag uppfylla min kropp med detta lyckorus? Hur ska jag finna något som tillfredsställer mig när jag inte ens vet vad som tillfredsställer mig?

Detta har flammat upp i och med att jag ska starta ett företag inom en viss framtid. Jag hade tänkt att satsa på tygväskor med en specifik design (något ni får se i framtiden), och vill satsa på närproducerat och hemmagjort. Men först måste jag testa funktionen på väskan, om den är tålig och om designen funkar. Men jag känner mig samtidigt rädd för om detta företag skulle misslyckas och tanken på ”är detta något jag verkligen vill göra?”. Då när jag bokade mötet skulle jag svara ”Ja”, men nu när jag har fått tänka lite på det har jag dessvärre börjat tvivla. Just med tanken – vem köpa en tygväska? Måste jag utöka min kollektion eller vad? Jag gillar att baka men inte då tänker jag starta ett konditori bara för den sakens skull?

Kanske är det ett övergående identitetsproblem som de flesta ungdomar idag känner igen sig i? Just med tanken ”vad är det jag vill göra när jag blir stor?”. Jag avundas de människor som vet exakt vad de ska bli från typ gymnasieålder men vi andra som flyter omkring i atmosfären, hur blir det med oss?

Jag kommer ihåg en intervju jag såg på tv där en känd kvinna svarade om sin brokiga karriärsbana med meningen ”jag visste att detta var något jag inte ville fortsätta med i all evighet, men undertiden skulle jag göra det bästa jag kunde på denna arbetsplats/studier”. Och det är faktiskt något jag lever på idag. Jag kanske inte vill fortsätta som servitris hela mitt liv, men det ger en inkomst när utgifterna är lite väl höga och när jag vill spara till något som jag anser att jag behöver. Som en buffert där om något oförutsett händer så ska jag kunna ta ifrån de här pengarna och se till att jag inte hamnar i en ekonomisk nedförsbacke. Men fram tills dess så lever jag på existensminimum (som alla andra studenter ;)) och vägrar att ta beslut och förblir en barnpumpa!

 

Så kära läsare, vad anser ni? :)

Dream on

Det är alltid svårt att börja skriva. Därav dröjer det mellan inläggen. Dels också för att jag vill finna saker att skriva om som jag vill ha kommentarer om och som kan driva mig framåt i mitt sökande. Men jag har en del saker som jag vill ta upp, så kanske borde börja?

En sak som jag vill ta upp är känslan att det kanske inte är så många som idag intresserar sig för att skriva. De flesta jag har hört talas om har haft skrivandet som en hobby eller helt plötsligt fått för sig att "Jag ska skriva en bok". Men det är knappt någon som har valt det som yrke, utan att snubbla in på det först. För hur är det med kreativiteten i det här landet? Anses det som något fint att sitta hemma och skriva på en bok eller måla en tavla? Alla kan göra det med anses det lika fint som en systemvetare på sony ericsson? Är det pengar som driver människor till vad som anses vara fint? En Picassotavla anses vara fint men min teckning från 5 års ålder inte gör det (fastän min mamma intygade mig att min katt/ko/gris var väldigt fin och hängde upp den på kylskåpet för allas beundran). Vad anses vara fint resp fult?
Även kvinnor och män i det här. När jag bestämde mig att söka in på musikgymnasium ville min mamma att jag egentligen skulle söka t.ex natur eller samhälle. "Du som är så smart" och jaddijaddijad. Hon kanske inte sa det direkt ut men jag märkte det på henne. Men när hon sen märkte hur mycket jag trivdes på min nya skola och utvecklade mig och fick vänner så lugnade hon sig. Jag fick ju en gedigen utbildning så att jag kunde söka vidare PLUS utveckla mig inom musikkonsten. Men flera av mina manliga klasskamrater fick nog inte denna förmaning att välja något "ordentligt och som kan hjälpa dig i framtiden". För vilken 15-16 åring tänker på att det hon/han väljer som gymnasieval har skillnad på hur hon/han kommer att lyckas i livet? För hur hade mitt liv sett ut om jag hade valt t.ex naturvetenskap i gymansiet? Visst, jag har ett huvud för teoretiska ämnen när jag så önskar, men inte för tre år.
Men hur kommer det sig att kvinnor ska ta yrken där vård är något som står högt på priolistan? Kvinnor anses som vårdande och omhuldade och får så sätt lära sig detta från födeseln. Jag älskar djur men jag skulle inte vilja utbilda mig till veterinär för den sakens skull.
Jag säger inte att man inte ska utbilda sig till sjuksköterska om man så vill utan man ska lyda sitt hjärtas lust och göra det som man känner för! Men jag tänker bara på hur samhället uppfostrar kvinnor och män i ren allmänhet.

Har också börjat tänka på hur ungdomar idag läser - om de ens läser. Läser de endast de böcker som de måste i grundskolan och har sedan dess inte öppnat en enda bok? Hur blir det med barns fantasi när de får allt levererat i form av film och dataspel? Även hur blir det barns skrivstil när de lär sig skriva genom en dator och sen inte kan nerteckna ett enda ord eller bokstav? Vilken framtid går vi emot om vi tar bort fritidsgårdar och ger barnen hobbies som utvecklar deras sinnen och fantasi? De flesta yrken uppskattar fantasi och hur blir det då i framtiden?

Hur blir det med samhället om fantasin dör?

Godmorgon!

Solen skiner! Är överlycklig!

Precis som allt annat just nu, har fått upp humöret och kreativiteten vilket är ett stort plus än hur det såg ut för några dagar sen. Sen har jag verkligen försökt med de övningar jag har fått ifrån pengakoll.nu (tips!!!) för att få koll på min ekonomi och mitt liv rent allmänt. Just nu håller jag på med övningen att jag varje dag ska skriva upp 3 saker som tynger mig (allt från att rensa kattlådan till att läsa i pluggboken) och försöker motivera mig genom att ändra inställning till olika saker, som t.ex att plugga. För jag vet om att jag är smart, när jag själv väljer att vara aktiv och känner för att lära mig saker. Och just nu är jag inne i en sådan period. Vill lära mig om allt, och helst på en gång.

Btw, nu är sommaren verkligen på gång. Solen skiner och knoppar brister (visst gör det ont?) och jag äter mer frukt och grönt.

Måste tipsa om en tjejs blogg. En sund tjej med bra klädsmak! Jag klär mig så, och tänker så, så hennes blogg tänker jag följa: http://josefinstaaf.com/index.html .


Ingen hemlängtan hem nej, nu en till sommar i kära uppland (ja, jag trivs ^^)
Maj maj måne, ska lura dig till skåne! :D

Neh, nu ska jag dricka min sista kopp kaffe, därefter sätta igång med dagen.
 photo 78add885-675c-40fd-992d-c2e2b0a9c8b2_zpsb756dd9c.jpg

Dreams About Jane Doe

Follow on Bloglovin

Kontakt/sponsorer:
  • stephiethurow@gmail.com





    Design gjord av den fantastiska Julie Viktoria